Agapornis/Lovebirds
Nu är det lite kyligare ute igen, sådan är våren.
Cissi börjar bli sitt vanliga jag igen, dvs alla hormoner börjar normaliseras. Hon & hennes kropp & psyke var förstås inställda på ungar rent hormonellt. Så de första dygnen efter snittet var tuffa med oro, mjölk i juvren osv. Tänk så fort de läker trots allt både själsligt & kroppsligt. Har sagt det förr, hundar är fantastiska!
Tack till Malin Stråle, ung, duktig hund/djur entesiast med ett gäng hundar hemma, bl.a en tik från mig, Roxanne Vectra. Malin kom hit först för att deltaga på sin första valpning, men eftersom den aldrig kom, blev kvar i drygt en vecka. Under dessa dagar hann Malin bl.a med att trimma fyra av mina Myskoxar, nej menar förstås Goldentikar, fixa mitt staket på åtskilliga ställen så Jossan & Olga ej längre kan ta sina små utflykter här på kullen. Utfodra, gå prommenader, bada hundar, åka med på hundutställning mm mm & inte minst bevista en stor påskmiddag med min bullriga familj & vänner.
Vilken tjej, så himla driftig, kunnig & värdens raraste! Tänk om man hade råd att anställa henne som kennelflicka! Blir definitivt den dagen jag vinner 10 mille på en lott & då ska hon få en månadslön som heter duga :-)
Var nyss & tittade på Polly, Roxanne Flower Power, som till vardags bor med familjen Blomkvist & tre goldenkompisar, alla Roxanne dogs, ett par mil här i från.
Polly skall ha valpar men Ture, CH Trewater Overture, om drygt tre veckor. Det blir inte många där heller, en kanske två valpar...
Det jag är rädd för är just det som precis har hänt, dvs att det blir komplikationer vid valpning om det är få foster, se mitt förra inlägg. Funderar på att låta ta en röntgenplåt på henne för att veta exakt antal, så att jag kan vara förberedd.
Men nu ska jag inte måla fan på väggen i förskott. Kan vara så att Pollan döljer fostren väl då hon är väldigt vältränad & första gångs tik (dvs ej haft valpar tidigare) & kanske är det så att det är nu hon börjar lägga ut. Vem vet, det får den närmsta framtiden utvisa.
Mycket fortplantning, liv & död här nu, men så är livet i hög grad med djur & i synnerhet med avel. Kanske kan det ge er som tittar in här lite insyn & kanske aningen insikt i hur livet som dogbreeder i första hand ser ut, men även som människa, kan te sig.
Om det nu finns en & annan som tror att ha kennel mest handlar om gulliga valpar, glassiga segrar på hundutställningar & inte minst grova inkomster på alla dessa gulliga valpar, så hoppas jag att de får en mer realistisk & nyanserad syn på saken.
För utan att ha ett stänk av galenskap i sig, stor kärlek till djuren, oerhört avelsintresse, att förvalta & utveckla. Dvs en stark okuvlig passion för detta, så skulle man inte göra det här, utan nöja sig med en eller max två hundar som "normala" människor & vara glad & nöjd med det.
Hugo & jag skall förmodligen skaffa två Agapornis. Vet ni inte vad det är?!
Vi pratar Papegojor här, dvärgpapegojor alltså. Helene & Moa, kennel Rossmix, erbjöd sina små bedårande ungfåglar, ett par till oss. Vi får gentilt låna dem först för att se hur livet med Papegojor kan vara. Har ingen erfarenhet av fåglar så, förutom en grön Undulat i min tidiga barndom under en kort period, Pelle hette han. Så Hugge & jag läste på & snackade i hop oss & insåg hur himla skoj det skulle vara!
Vadå lagom...;-)
Susanne
Vackra, eller hur?!
Papegojor! Det blir roligt för Hugo och dej....å katterna.
/Ann
Jag tycker du är helt underbar Susanne, har du nog hört många gånger:) Jag menar att du har en härlig anda, pån igen bara!! Livet segrar, som en annan brukar säga!
Kram för du är värd det många gånger om:) :)
Lasse
Länge sen jag va in här.Hänt mycket.Hur orkardu med allt detta???!!Fastdu e en tuff tjej o har altid varit!Minns närvi var ungai björklinge;)
Kram tilldig.va räddom dig nu!!
många kramar Jonny
Halloj. Här i vår stora famij började vi"smått" med undulater. Först två av de stora (en djurvårdare),sen ville de små oxå ha.(idag 18 och 21 år,jäklar vad gammal jag blev plötsligt)Helt Ok två burar och två fåglar i varje. Sen fick jag en gul "hona". Haha det bev ungar så det var inte en hona. Idag har vi inga fåglar, men jag saknar ljudet av deras kvitter när jag kommer hem och ropar hallå. Nu är det på sin höjd någon som brummar hej från övervåningen i dunket från musiken//KramLisa
tack susanne för dina fina ord:)
vad roligt att du skaffat papegojor, de är verkligen vackra! undrar du nåt får du gärna fråga:)
många kramar malin o co.
Alla behöver väl ett par Agapornis, det är bara jag som inte fattat det än ;)Lycka till!
Hejsan Sus
Tack för dom fina orden på min blogg.
Ja, man är duktig på att säga åt alla andra hur dom ska ta han om sig själv.
Men jag blir så frustrerad när jag inte håller kroppsligt.
Då blir jag tjur skallig och kör på! hmmm...
Men nu vågade jag inte. Tänk om det skulle smälla en gång till och denna gång blev riktigt diskbråk då sitter man där sjukskriven i 2-3 veckor det har jag verken råd eller lust med... så det är bara att lyda.
Jo, bilen går fillimang... :) Den går framåt hahha...
Bättre en på länge. fast hackar i bland. men inte så farligt som för ;).
Ha det gott & kram
Annette
Papegojor OCH Katter!!! Lycka till, jag är tveksam
att dom har ngt att tillföra varandra!!!
Ha en trevlig helg Lena
Vad kul med lovebirds, har själv haft en Sara hette hon och var världens goaste satt alltid på mitt huvud när jag käkade frukost, hängde i luggen och snodde en bit då o då, ja det var tider det. Pamela
Kul att läsa allas inlägg om burfåglar och jag kan ju inte vara sämre. Kommer du ihåg min Palle som bodde i Öregrund, kullen Molly och Birgittas Björne. Han apporterade ihjäl familjens kakadua… som de hade haft i 18 år...ska man skratta eller gråta.
Kram
Kul att höra att det är flera med fågelbakgrund! Det ska nog ordna sig med katterna, de får helt enkelt lära sig uppföra sig.
Förfärligt men Palle & den 18-åriga Kakaduan...
Man har inte mkt att välja på här i värden Lasse & Jonny, det är ju framåt eller lägga sig ner & aldrig mer resa sig. Det går ju inte med barn & djur, eller hur.
Susanne
