Januari
En dag som aldrig blev ljus, utan mörkret hängde kvar. Januari när den är som tristast.
Träffade min gamla kompis Karin O med sin Schäfer Kvicken på förmiddagen, hos dem i Funbo. Lång härlig prommenad & sen paj & sallad, så trevligt! Synd bara att det går alldeles för långt mellan gångerna. Är det fler än jag som ofta känner att man träffar sina kompisar & vänner, alldeles för sällan? Precis som allt annat i ens liv, jobb & alla måsten, alltid tar det mesta av ens tid.
Mary helt ok nu, skönt! Annars allt bra med de fyrfota.
Susanne
Håller med totalt..
Hinner jobba, barn och hund. sedan är man slut. och det är kväller.
Men det ska det bli ändring på eller hur ;)
Ha det gott
Annette
Ja så är det verkligen! Dagarna bara går- och sedan har dom gått. Men man måste försöka ta tag i det.
Det här med tid är ett häftigt fenomen tycker jag. Samma tid går för fort och är slut innan man hunnit blinka. För någon annan står samma tid still!!
Ha en bra lagomtid i dag//Lisa
Låter som en skön promenad med kompis och hundar och sen en paj med sallad!
Man måste ta sig mer tid med kompisarna,det är så roligt att träffas mellan varven,tiden bara rinner iväg hela tiden..
Ha det gott i vintermörkret!´
Iréne
Verkar som om ni känner igen er i det där med tiden, att den går så fort. Men som någon (vet ej vem) skrev, man får försöka ta tag i den/det!
Susanne
